Skräckberättelsens historia
Varför vill vi läsa och skriva skräck?
Låt oss svara grundligt på den frågan. Först en introduktion. Nu dyker vi ner i litteraturens underbara värld och börjar redan på 1600-talet …
Snart kommer också skrivtips och tekniker om vad du kan tänka på när du skriver skräck. Så att det blir riktig nagelbitarskräck.
Skräcklitteraturen – kort historik från 1600 till 2000
Spökhistorier och berättelser om monster och andra övernaturliga varelser har berättats vid lägerelden och ingått i vår berättartradition långt innan vi kunde skriva ner dem. Syftet har varit både att lära ut goda seder och att vara ren underhållning. Det okända har alltid lockat oss och ingått i vår föreställningsvärld.
Det är intressant att göra en historisk genomgång, eftersom det i våra moderna skräckromaner och skräckfilmer finns inslag från alla tidigare epoker och riktningar. Längst ned har jag listat några av de centrala verken i skräcktraditionen så att du kan fördjupa dig.
Mycket om skräckens historia och utveckling har jag hämtat från Skräck som fiktion och underhållning av Yvonne Leffler, Studentlitteratur, Lund 2001.
1600-tal
Det började tidigt även i den skriftliga traditionen. Bland annat Shakespeare har med många inslag av folktro, sagor och andra mystiska företeelser i sin dramatik. Tänk bara på vålnaden i Hamlet.
1700-tal
Förromantik och gotisk skräckroman
Det började i England och Tyskland med förromantiken, som hade starka inslag av skräckromantik.
I den engelska skräckromanen är miljön och själva skräckstämningen som den skapar i centrum. Den gotiska romanen utgår från en mystisk och gåtfull medeltidsinspirerad plats som får vara fond för de hemska händelserna. Ofta ett slott eller ett kloster med mörka underjordiska gångar, källarvalv och andra platser dit ingen vågade gå.
Första egentliga skräckromanen är Slottet Otranto av Horace Walpole. Sedan kom Ann Radcliffes romaner och höjdpunkten på den gotiska skräckeran. Radcliffes romaner har en kvinnlig protagonist/offer som inte får sin älskade förrän monstret i form av en ond munk eller slottsherre är besegrat.
Men vi får inte glömma Matthew Lewis’ Munken. I den ser vi en annan riktning, den tyska skräckromantiken, ”Shauer-romantiken”. Munken Ambrosio drivs av våldsamma passioner som han inte kan stå emot. Det finns även ett Oidipus-tema i berättelsen.
Den tyska riktningen har mer av explicita våldshandlingar och bloddrypande sensation. Den är också karaktärsdriven, det är i kampen mellan det onda och goda inom karaktärerna själva som dramatiken utspelar sig
I de flesta av romanerna från den här tiden finns en naturlig förklaring till skräckupplevelserna med rövare och andra skumma figurer. Mot slutet av 1700-talet börjar övernaturliga makter och hemliga ordenssällskap komma in i den tyska traditionen.
1800-tal
Nu börjar intresset för skräcklitteratur att ta fart på allvar. Sedan 1700-talet finns det en växande läsande allmänhet, som hade tid att läsa och kunde låna och köpa böcker och följetongshäften.
Romantik, realism och naturalism i litteraturen
Romantiken håller sitt grepp om litteraturen och med den förstärks olika romantiska riktningar som orientalism, ett stort intresse för det ockulta och ren skräckromantik. Naturmystiken där naturen betraktas som besjälad och som ett levande väsen, hjälper till att skapa en miljö som stärker känslan av det oberäkneliga och skräckfyllda. Allt detta är ingredienser både i romanen och i tidens skräcklitteratur.
Mot mitten och slutet av 1800-talet gör realismen och naturalismen sitt intåg i litteraturen och det märks i att en del skräcklitteratur får pseudo-vetenskapliga drag (som i Dr Jekyll och Mr Hyde och Frankenstein). De olika litterära riktningarna verkar parallellt i flera skräckberättelser.
Psykologisk skräck – upplevd inre skräck från den gotiska romanen
Mycket av skildringarna handlar om den upplevda skräcken, av inre skräcktillstånd hos karaktärerna. Det kan ses som en fortsättning av den gotiska skräckberättelsen från 1700-talet. En gotisk skräckstämning byggs upp av yttre och inre verklighet som inte behöver vara kopplat till det övernaturliga. Samtidigt är det nu på 1800-talet som det övernaturliga kommer med på allvar i berättelserna, nu kan allt inte längre förklaras med psykologiska skeenden.
För att börja med den vanliga romanen finns det gott om mystik och övernaturliga händelser där läsaren får avgöra om det finns en naturlig förklaring eller inte. Svindlande höjder av Emily Brontë är ett bra exempel på det. Andra som använde skräckscenarier var Charles Dickens, Honoré de Balzac och Victor Hugo.
Edgar Allan Poe har skrivit många noveller med en blandning av vetenskaplighet och självupplevd skräck som gränsar till psykos. Han använder sig ibland av den gotiska miljön för att understryka känslan av skräck och låter gränserna mellan inre och yttre skeenden bli flytande. Vansinnet lurar runt hörnet.
Dubbelgångaren
Ett av många motiv i litteraturen från den här tiden är dubbelgångarmotivet, som egentligen handlar om att vi har två sidor inom oss, en god och en ond.
I Hoffmanns Djävulselixiret hemsöks munken Medardus av en dubbelgångare som verkar vara hans sämre jag. Ett annat exempel är Dr Jekyll och Mr Hyde, där huvudpersonen, en galen vetenskapsman, tar fram sitt eget inneboende monster på kemisk väg. Han förvandlar sig till en mer gemen och lastbar variant av sig själv.
Monstret – Frankensteins och andra
Redan 1818 kommer Mary Wollstonecraft Shelley med sin Frankenstein som är en typisk representant för den galne vetenskapsmannen. Frankenstein experimenterar med livets gåta och uppfinner ett monster som sedan tar över hela föreställningen.
Kaos blir resultatet av att bryta mot naturens egna lagar. Det temat återkommer i många former senare, bland annat hos H. P. Lovecraft under 1900-talet.
Vampyren flaxar in för att stanna
Vampyrhistorien är inte ny för 1800-talet, men nu får den sin främsta gestalt och stora genomslag i Bram Stokers roman Dracula. Men innan dess fanns oräkneliga vampyrlegender från medeltiden. En av Stokers föregångare är J.S. Le Fanu som skrev Carmilla om en överjordiskt vacker vampyrinna.
I vampyrberättelsen finns ofta inslag av förförelse och erotik som gör vampyren till en dubbel varelse, inte bara ett fruktansvärt blodsugande monster utan också något förförande och attraktivt. Vampyrens lockelse blir en metafor för den sinnliga lockelsen och i förlängningen det eviga straffet som följer på att ge sig hän till den lockelsen.
Vampyren skildras också som en olycklig gestalt som aldrig finner frid och som är drabbad av sin odödlighet (precis som den vandrande juden). Vampyrens offer drabbas också av det ödet eftersom själva vampyrismen smittar.
I vampyrhistorien finns en konflikt mellan det medvetna jaget och det undermedvetna. Mellan förnuft och driftsliv.
De första långa vampyrromanerna skrevs under den viktorianska eran, där moral, förnuft och kyskhet värderades högt. Inte svårt att tänka sig att driftslivet fick ta sig andra uttryck och vägar och att vampyrberättelsen var ett sätt att hantera det på.
1900- till 2000-tal
Gemensam utveckling för skräckfiktionen
Skräckgenren blir bara mer och mer populär och tematiken allt rikare.
Det finns mer som förenar 1900- och 2000-talets skräckfiktion än som skiljer dem åt. För innevarande århundrade är det svårt att se några klara utvecklingslinjer än. Därför tar vi upp dem på samma gång här.
Skräckgenrerna blandas alltmer med varandra
Nu kan en berättelse innehålla element från flera genrer. Skräckfiktionen fortsätter utvecklas mot att bli alltmer eklektisk och blandar genrer och tematik.
En författare som förkroppsligar den här sortens eklektiska berättande är Stephen King. Han har hållit sin position som skräckförfattare i över fyrtio år och inspirerat många – och fortsätter skriva.
Tematik och komplexitet
Tematiken har utvecklats från 1800-talets fokus på det sublima, religiösa och på skuld- och moralfrågor mot ett större fokus på explicit våld och sex. Ofta kan det vara en kombination av skräckhistoria och thriller.
Skräckromanen har utvecklats på samma sätt som den klassiska romanen med en mer komplex struktur när det gäller olika tidsplan och parallella historier. Tempot blir mer andlöst med kortare scener och fler scenbyten när vi får följa flera romankaraktärer. Det bidrar till spänningen och till att det uppstår oupphörliga cliffhangers.
Filmen samverkar med litteraturen
Nu har filmen gjort sitt intåg på allvar. På 1800-talet sattes skräckdramer upp på teatrarna och publiken uppskattade de chockartade scentekniska specialeffekterna med blod och vampyrer som kom upp från underjorden ur scengolvet. Naturlig fortsättning på det blev filmmediet.
Skräckfilmen och skräcklitteraturen går hand i hand och framförallt filmen påverkar litteraturen med sitt sceniska berättarspråk.
Tidigt på 1900-talet gjordes film på många av klassikerna som kom att påverka skräckfiktionen i sin helhet. Frankenstein med Boris Karloff (1931), Dracula (1932) med Béla Lugosi, Dr Jekyll och Mr Hyde (1932) och Mumien vaknar (1932).
Hitchcock får stor betydelse för bildspråket
En film som fått oerhörd påverkan på skräckgenren och thrillers överhuvudtaget är Alfred Hitchcock’s Psycho (1960). Bildspråket och sättet att använda framåtblickande genom så kallad antecipation har blivit stilbildande.
Vi får se offren ur olika vinklar och när vi ser en scen filmad uppifrån vet vi att något ont väntar däruppe. Här finns dessutom dubbelgångartemat i Norman Bates, som lever med två olika identiteter utan att de vet om varandra.
Att vara stilbildande för både film och litteratur gäller för i stort sett alla Hitchcock’s filmer. De flesta känner till och har blivit skrämda av dem.
Den psykologiska skräcktraditionen lever vidare men …
Den psykologiska skildringen är en livskraftig teknik som hållit i sig genom hela skräckfiktionens historia fram till idag. Idag finns många författare som skriver spänning i den psykologiska traditionen, inte bara i skräckgenren utan som kriminalromaner och thrillers.
… får konkurrens av det uttalat övernaturliga
Parallellt med den psykologiska traditionen går skräckberättelsen nu mer över till att handla om att huvudpersonen är förföljd av någon sorts monster. Förföljaren är påtagligt övernaturlig.
Monster som vi förlorar kontrollen över
Monstertemat från Shelley’s Frankenstein och Stevenson’s Dr Jekyll och Mr Hyde lever vidare i litteraturen. Monstret får nu mänskligare sidor och porträtteras som en ensam och utstött varelse. Monstergorillan King Kong är ett bra exempel på det.
H.P. Lovecraft var enormt produktiv och skrev många noveller och romaner, men är mest känd för sina berättelser om kosmiska urväsen i bland annat Cthulhu-myterna. I Fallet Charles Dexter Ward förnyas Frankenstein-temat. Charles återupplivar sin förfader.
I utkanten av skräckfiktionen befinner sig H. G. Wells som verkade just runt sekelskiftet och mest skrev science fiction. Han skrev Dr Moreaus ö om vetenskapliga experiment där Moreau skapar människoliknande varelser av djur genom kirurgi. De får mänsklig intelligens, men glömmer att de varit djur.
Vampyrerna mer mångfacetterade och attraktiva
Dracula och andra vampyrer utvecklas mer mot dubbeltydighet både till karaktär och ifråga om konflikten mellan ont och gott. Några är det rent av synd om, som i Anne Rice’s böcker om vampyren Lestat. Han är dömd att leva för evigt och att alltid jaga nytt blod. Får han inte det ligger han och torkar ihop i en källare eller under nån lövhög.
Vampyrer har varit omåttligt populära under senare år och vänder sig ofta till unga människor. Det blir berättelser om kärlek och längtan. För att bara nämna ett par av dem; Stephenie Meyer’s Twilight-böcker om Bella och Edward och True Blood-serien av Charlaine Harris. Båda serierna blev enormt populära och finns både som böcker och har filmatiserats.
Besatt av djävulen eller demoner
Blatty’s roman Exorcisten gjorde succé som film. Den hade unika visuella specialeffekter som ingen som sett dem glömmer. Skräckberättelsen tar ett kliv in i hemmet hos familjen och det oskuldsfulla barnet blir besatt av en demon.
Temat med det oskyldiga barnet både som representant för det onda och som protagonist blir vanligare.
Carrie av Stephen King är ett exempel på det. Carrie är mobbad och slår tillbaka mot sina mobbare. Hon har telekinetiska krafter som slår till när hon får mens första gången. Hon blir ett monster när hennes ilska utlöses. Fast ett monster det är synd om.
Nya monster
Vid sidan av klassiska monster som vampyrer och varulvar står nya monster på kö.
Zombierna vacklar in på scenen
De nya monstren är här för att stanna. Zombies, de levande döda, till exempel. De är inte sofistikerade alls och framförallt inte attraktiva. De stapplar omkring i stora okontrollerade hopar och vill bara äta människornas hjärnor. Som vampyrerna och varulvarna smittar de också om man blir biten.
En variant på zombietemat finns i Stephen King’s Jurtjyrkogården. De älskade husdjuren som begravs där återuppstår, men är sig inte riktigt lika.
John Ajvide Lindqvist har skrivit om vad som händer när våra kära anhöriga återuppstår i Hanteringen av odöda.
Monster i oskyldiga skepnader – och oskyldiga barn som hjältar
Ett exempel bara, clownen i Stephen Kings Det. Under clownskepnaden finns ett helt annat slags monster. De oskyldiga barnen är hjältar och de enda som kan rädda staden. Ett annat exempel på barnet som hjälten är en annan King-historia, Staden som försvann.
Svensk skräcktradition
1800- och 1900-tal
Vi har en stolt skräckberättartradition i Sverige. Viktor Rydberg och August Blanche skrev skräck på 1800-talet. Selma Lagerlöf var en mästare på spökhistorier, Körkarlen och Herr Arnes Penningar är längre historier men hon skrev även i det korta formatet. Läs gärna Selma, hon är en helt enastående författare som behärskar alla skrivandets stilmedel.
2000-tal
John Ajvide Lindqvist är vår egen skräckguru och ett bra exempel på den eklektiska skräckberättelsen när berättaren kombinerar protagonisternas inre upplevda skräck med yttre verklighet i form av monster av något slag. Han använder sig av en vardaglig och realistisk miljö som utgångspunkt för det övernaturliga skeendet. Vampyrer i Blackeberg till exempel. Han har sagt att det bara finns en tunn hinna mellan vår värld och den andra världen …
Johan Theorin skriver i en genre som kombinerar en kriminalhistoria med händelser som kanske eller kanske inte är övernaturliga. Han hämtar ofta inspirationen från folktro och sägner.
Exempel på senare års skickliga svenska skräckförfattare är Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. De har både skrivit fantasy tillsammans med Cirkeln-trilogin och skräckberättelser var och en för sig.
Skräck för barn och ungdomar
Att skriva för unga människor är tacksamt, det blir snällare berättelser som oftast slutar väl.
Kristina Ohlsson, Åsa Larsson, Viveca & Camilla Sten och Johan Theorin skriver skräck för barn och ungdomar vid sidan av sina spännings- och kriminalromaner. Det finns många fler exempel.
Skräcklitteratur
Vill du läsa mer? Titta på listan över skräcklitteratur under fliken Skriva skräck här ovan. Där hittar du massor med fantastisk klassisk och välskriven skräckläsning.
