Intervjuer

Möt Mats Ingelborn, författare och förläggare på Yabot

Följ med på ett samtal som jag hade med Mats Ingelborn på årets bokmässa! Jag fick rycka honom från förlagets monter en stund mitt i vimlet och hettan.

Mats driver förlaget Yabot sedan 2018 med en speciell utgivning som han är så gott som ensam om. Jag har arbetat med Mats och flera av hans projekt nästan ända sedan starten. Många roliga uppdrag har det varit så här långt och det verkar inte som om Mats tänkt dra ner på takten.

Mats - för mig är det fantastiskt roligt att arbeta med dina olika projekt. Det är en hel karta full med sånt som jag själv älskar. Äventyrsberättelser, kusliga historier om psykets gränsmarker, roliga deckare och att mycket är i det korta formatet. Nu vill jag höra lite mer om din gärning som förläggare och författare. Vad är det som driver dig? Vem är du när du inte driver förlag? Hur kom det sig att du startade Yabot?
Jag skrev min första skönlitterära bok 2017 och den blev antagen på ett stort förlag, men jag var inte överens med dem om när den skulle ges ut. Jag hade jobbat hårt med den för att den skulle ges ut inom ett visst tidsfönster och de ville ha ytterligare ett år på sig och då sa jag att jag skulle göra det själv. Då hade jag varit företagare i trettio år och tänkte 'Hur svårt kan det va?'.

 

Så jag startade företaget för att ge ut min egen bok. Jag gav ut boken 2018 och var på Bokmässan det året för att presentera den och då började andra författare komma till mig och fråga om jag inte kunde ge ut deras bok också. Då började jag tänka på det där och min plan hade hela tiden varit att ge ut ljudböcker. Jag älskar och konsumerar stora mänger ljudböcker. För att kunna få ett avtal med Storytel och Bookbeat var man tvungen att ha minst tio titlar i förlagets utgivning och då blev jag tvungen att ta in nya titlar och började översätta gammal litteratur. Därför forcerade vi fram tio titlar rätt snabbt åren 2018 och 2019 och då hade jag helt plötsligt ett förlag - och kunde få avtal med streamingtjänsterna och kunde ge ut böcker där.

Du har en röd tråd i din utgivning med äventyrsberättelser och det som kallades kiosklitteratur förr. Idag har den litteraturen fått en högre status.
Efter ett tag när jag börjat jobba med de här översättningarna hittade vi så småningom en röd tråd. Dels vill jag ge ut texter som jag tycker att det är kul att jobba med och då blev det spänning, äventyr, lite science fiction och lite fantasy med texter där författaren dog för över sjuttio år sen så att verken är fria för oss att bearbeta. Det blev nischen för förlaget. Vi har nyskrivna texter också men de äldre texterna är basen i utgivningen. Det nyskrivna är ungefär i samma genre. Vi försöker hålla det inom gränsen med spänning, äventyr och lite erotik. Det som traditionellt var kiosklitteratur.

Använder ni av det här i marknadsföringen?
Absolut. Det gör vi numera, men det var inte så uttalat för ett par år sen. Det är vi rätt ensamma om och det är lätt att kommunicera den nischen.

Vad är det som lockar dig med den här genren?
Berättelserna i den här genren är kronologiskt rakt skrivna. Eftersom i princip allt vi ger ut är ljudböcker gör det arbetet med att ge ut dem som ljudböcker lättare. Det är ganska enkla karaktärer. De är goda eller onda. De är inte så komplexa och det är ganska lättsmält litteratur och det tycker vi passar bra. I vår ljudboksproduktion jobbar vi mycket med dramatiseringar och lägger på ljudeffekter och musik för att förstärka upplevelsen. Det gör vi på vissa av böckerna, inte alla. Alla våra ljudböcker finns på Storytel och Bookbeat.

 

Äventyr med Conan Barbaren

En av dina översatta serier handlar om Conan Barbaren, skriven redan på trettiotalet. Hur har den tagits emot av publiken och vem är det som läser och lyssnar?
De som lyssnar har vi ingen koll på, men här på Bokmässan ser vi vilka som kommer och köper och det är främst medelålders män. De känner igen Conan från när Arnold Schwarzenegger gjorde filmen på åttiotalet och tycker att det är kul att det finns nyöversättningar. Många vet inte att det från början var berättelser som skrevs på trettiotalet. Rent kommersiellt riktar vi oss till fel målgrupp eftersom medelålders män inte läser så mycket. Jag tror inte att det är så många kvinnor som läser dem.

Jag gillar dem ju verkligen och är en medelålders kvinna - med god marginal!
Jag minns att en av dina första kommentarer var ”Det här är mycket bättre än jag trodde!” Howard skriver väldigt bra men berättelserna har rätt ojämn kvalitet. Vissa berättelser är rätt enkla med mycket upprepningar medan andra är väldigt bra med genomarbetad intrig.

Det är nånting med språket i de här berättelserna som är skrivna på trettiotalet - och slutet artonhundratalet som du också ger ut - där finns en poetisk ton.

Ännu mera äventyr med Agnès de Chastillon.

Kvinnan med svärd

Robert E. Howard, samma författare som skrev om Conan Barbaren. Boken om Agnès är skriven på trettiotalet. Även detta är en hjältesaga, den här gången med en kvinnlig superhjälte som fäktar sig fram genom i 1500-talets Frankrike. Det kör ihop sig rätt ordentligt för henne och det är riktigt spännande. Men Agnès förlorar inte sina strider.

 

Barndeckarna om Ask & Embla

Nu måste vi prata om ett annat spår i din utgivning. Du skriver barndeckare också. Serien om Ask och Embla.
Ja, jag skriver dem själv men har baserat dem på tidigare idéer. Det är en hel serie där två av dem har kommit ut och ytterligare tre är skrivna. De är roliga att skriva. I början när jag hittade förlagorna så hade jag tänkt göra dem till hårdkokta deckare för vuxna. Men jag fick inte till det, jag jobbade med texterna men det blev inte så coolt som jag ville att det skulle vara.

Sen hände två saker samtidigt. Jag fick mitt första barnbarn som döptes till Ask som andranamn och sen hittade jag illustrationen till Ask & Embla med katten och hunden och köpte rättigheterna till den. Då kom idén att det är de som är huvudkaraktärerna i den här serien. Så skrev jag om till barndeckare och tog bort en del av våldet och en del av drickandet och allt rökandet! Tonade helt enkelt ner det som var vanligt i femtiotalets deckare och gjorde det till en barndeckarserie som är lite snällare men fortfarande ganska hårdkokt. Det finns lärare som läst den för sina nio-till-tioåringar och vissa tycker att den är lite läskig. Och det är bevis för att vi hamnat rätt! Det ska vara lite för läskigt för de yngsta.

Det finns en jargong mellan Ask och Embla som är rolig. Embla är väldigt smart och Ask är lite korkad?
Absolut, Embla är den som är vass!

 

Författaren Mats

Men inte nog med detta. Du skriver själv också, helt eget.
Du har många ben, du är minst fyrbent!
Jag skriver själv och började med en sorts feelgood – eller feelbad-roman. Nån har kallat den för lad-lit! Den kom ut 2017 och var den jag startade med. Nu har det blivit mer deckare. Det är en lång process eftersom jag skriver och översätter så mycket annat också. Det är en serie med tre korta hopflätade berättelser som jag kallar Fjällmorden. Nu skriver jag på sista delen.

När du skriver själv skriver du gärna i det korta formatet?
Ja, jag har svårt för det långa. Det kanske är därför jag föredrar att ge ut de gamla berättelserna. Jag gillar att bli klar med saker och kunna säga att ”Nu är jag klar.” Om jag skriver kort så blir jag klar oftare. Jag tror inte jag skulle klara att skriva episk fantasy. Det skulle inte gå.

Tunn soppa på den buljongtärningen …
Så har jag lite svårt för att gestalta så mycket. Det blir så jädra mycket lull. Det är nog därför jag gillar den här gamla kiosklitteraturen som är rak och historiedriven och kortare. Inte så mycket karaktärsbeskrivningar och annat runtomkring, utom det som driver historien framåt.

Det håller jag verkligen med om. Det kan bli för mycket, man kan gestalta ihjäl saker. Om man inte får beskriva nånting alls blir det för tungt att läsa.

Sekelskiftesbrott. Starring gentlemannatjuven Andrée Warg. Författare Mats Ingelborn

Äventyr med en svensk Arsène Lupin som utspelar sig under förra sekelskiftet. Utgivna som fyra kortare berättelser och samlingsvolymen Sekelskiftesbrott.

Översättningar

Om vi blickar framåt - har du nåt helt nytt på gång framöver förutom Fjällmorden?
Inget helt nytt. Vi har fortfarande översättningarna av Conan-serien. Nu är det fjorton berättelser kvar. Det kommer att bli två böcker till med korta berättelser. Kapitelböcker. Vi är halvvägs in i den andra boken nu. Det blir en till efter den här. Det finns ett jättesug efter de böckerna, det märks här på mässan. Många frågar 'När kommer nästa bok?' Så det måste vi satsa på.

Sen har vi annat förstås. Förlaget har börjat översätta Algernon Blackwood.
Den första delen om John Silence - Doktor utöver det vanliga kom ut i oktober. Det är skräckberättelser, lite i Edgar Allan Poes efterföljd. En blandning av science fiction, fantasy och skräck.

Den var riktigt spännande med härligt kuslig stämning! Rolig att jobba med.

John Silence - Doktor utöver det vanliga. Översatt av Magnus Åberg

Den blinda fläcken av Austin Hall & Homer Eon Flint. Översatt och bearbetad av Mats Ingelborn

Originalet The Blind Spot publicerades första gången som serie i en veckotidning 1921. Det är i huvudsak en berättelse om det ockulta och hur två dimensioner flätas samman i San Francisco. Den har kallats “The most famous fantastic novel of all time”. Nu för första gången på svenska.

Om att arbeta med manusutvecklare

För att gå över till något helt annat! Hur är det att arbeta med en litterär konsult och lektör? Jag har gjort flera av uppdragen som vi pratat om här. Hur har det varit att ta hjälp av en manusutvecklare och språkredigerare? På ett allmänt plan, inte bara med min hjälp.
Det är ovärderligt att ha någon extern objektiv som inte har någon egen historia i berättelsen och inte någon värdering. Det har hjälpt jättemycket. De här berättelserna har blivit väldigt mycket bättre av att du har granskat dem.

Tänker du på språkredigeringsdelen nu?
Ja, och sedan har vi bollat lite andra saker också vilket har hjälpt. Även mina egna texter. Ibland kör man fast som författare, man får inte ihop saker.

Just det, för det är ju två olika saker vi pratar om här. När det gäller språkredigeringen så är det nästan tekniskt. Något man gör. När det gäller manusutveckling av dina egna texter är man – jag - inne och petar i texten. Hur har det varit? Egentligen. Ärligt.
Jag har lärt mig genom åren att inte ha så stort ego, jag tycker att det är bättre att ett proffs tycker till innan texten går till förlag eller ger ut den själv och sen får läsarna reagera och tänka att 'vad slarvigt det här var', eller 'det här håller inte ihop' och 'här finns en tråd som inte knyts ihop' eller att så funkar det inte i den världen jag försökt beskriva. Den första skönlitterära boken jag skrev hade jag två olika lektörer med helt olika synpunkter.

Det kan bli väldigt olika även om lektörerna har samma utbildningsplattform …
Den ena lyssnade jag inte på så mycket för det var inte så bra. Det viktiga är att hitta nån man kan jobba med som förstår texterna man jobbar med och där man respekterar och litar på den feedback man får. Som att välja rätt psykolog. Det måste fungera och klicka. Och det tycker jag att jag har hittat i dig.

Vad härligt, tack för de orden! Men vad har det här gjort med ditt eget författande? Om du ska lägga till något som du gör annorlunda nu, rent konkret. Lägger du till något efter dina 'feedbacks'?
Det är jag helt övertygad om att jag gjort. Jag tror att jag hör din röst i huvudet när jag skriver. Jag tänker att 'om jag formulerar mig så här så kommer Linda att anmärka på det …'

Jag plockar fram skämskudden. Det var på tiden.

Det är bra, för jag vill känna att jag utvecklas, men det är inte så tydligt att jag kan peka på att just det här har jag ändrat på. Jag måste fortfarande ha mitt eget skrivande, men för varje gång jag lär mig något eller hör något utvecklas jag lite grann. De gånger jag tar till mig feedbacken, det är också många gånger jag väljer att inte bry mig om det.

En sista fråga nu innan jag släpper iväg dig till montern igen. Är det något du vill tillägga som vi inte har berört? Erotiska linjen till exempel.
Den har du inte jobbat med, utom Domino Lady. Det har du inte velat göra, tror jag?

Jag tror inte att jag är så bra på det. Säkert bättre att nån annan gör det.
(Tar skydd bakom kudden igen.)

Hur fungerar den linjen i din utgivning?
Den fungerar hur bra som helst. Om vi bara skulle tänka kommersiellt så skulle vi bara göra det, det går extremt bra. Särskilt som ljudböcker. Samtidigt är det fortfarande lite tabubelagt. Många inläsare vill gå med pseudonym, för även om de gladeligen läser och gör det bra så vill de inte förknippas med den genren. Det är tråkigt att det ska vara så eftersom det både konsumeras och gillas bland läsarna.

Vi fortsätter med utgivningen. I regel är de flesta berättelser i genren ganska korta. De flesta har bara en scen, något händer och så är det en sexscen. De berättelser vi ger ut är ofta längre. Våra författare skriver lite längre, en hel berättelse med en liten intrig. Det är väldigt roligt att ge ut.

Tack för intervjun och att du tog dig tid, Mats!

Där lämnar vi honom för att titta lite på Yabots utgivning.

 

Galleri med Yabots utgivning i urval

Vad har Manuslejonet gjort då? Alla böckerna på bild här har jag arbetat med i någon form. Manusutveckling, lektörsläsning eller språkgranskning och redigering av Mats egna böcker.
De översatta böckerna har jag språkgranskat och redigerat. Bild på de andra böcker jag också jobbat med finns i intervjun ovan. Läs mer om Yabot och alla böcker på hemsidan.

Affären på Privilegiet - Release i februari 2023

Klassiker av Josephine Tey. Boken kom ut första gången 1948 och har filmatiserats tre gånger, en gång för bio och två gånger som teveserie.

Bearbetning och översättning Mats Ingelborn.