Intervjuer
Hanna Wesslén om författarlivet och debuten med Sprickan i fasaden
En eftermiddag i december träffade jag Hanna för ett samtal om hennes skrivande liv och om debutboken som kom ut bara ett par dagar efter mötet. Häng med!
Berätta om dig själv. Vem är du när du inte skriver?
Jag bor i Täby men kommer från Lidingö ursprungligen. När jag inte skriver tycker jag om att vara utomhus, att vandra och åka skidor. Det försöker jag göra så mycket jag kan. Jag jobbar som konsult i mitt eget företag.
Har du alltid skrivit?
Både ja och nej. Jag har alltid tyckt om berättelser, böcker och filmer och att skriva själv också. Det har varit perioder när jag inte skrivit lika mycket. Men skrivandet har alltid funnits där. När jag var liten brukade jag skriva historier.
När visste du att du ville skriva en roman? Just den här romanen.
Jag har alltid velat skriva en roman, men sen jag blev vuxen har det funnits mer i bakgrunden. Jag såg det inte riktigt som en möjlighet, men för tre år sen så bestämde jag mig för att skriva en. Då började jag skriva på Sprickan i fasaden. Den har utvecklats och handlingen har blivit något helt annat än den var från början.
Om debutboken
Du har skrivit en spänningsberättelse som utspelar sig både i Stockholm och Nepal. Det var intressant och roligt att läsa om Nepal, det gav mersmak. Vad gjorde att du ville skriva om just Nepal?
Det har jag funderat på själv, var det kom ifrån. Jag vet inte när det kom in i bilden riktigt. Ganska tidigt i processen insåg jag att huvudkaraktären Emelie skulle ha en ovanlig och spännande bakgrund, där hon tillbringat många år i Nepal. Det kom av att jag har ett eget intresse för landet. Jag är fascinerad av Nepal och bergen där och ville veta mer om det. Det var naturligt att börja gräva i Nepals historia och det visade sig att under den perioden jag skrev om var det oroligt där och det passade bra att använda det i historien.
Du skriver så initierat om Nepal att man tror att du levt där!
Det var vad jag hoppades på, jag har lagt mycket tid på research och tycker att det är väldigt roligt.
Vilken är brännpunkten i romanen? Vad vill du att läsaren ska få med sig efter läsningen?
Dels vill jag att man ska känna att det har varit spännande och att man ska vilja veta hur det går för karaktärerna. Den är lättsamt skriven på ett plan men det finns också en djupare bakomliggande fråga om hur långt vissa människor är beredda att gå för pengar. Det är ett av de teman jag vill ska stanna kvar, tillsammans med känslan av att det går att resa sig när allt ser mörkt ut bara man kämpar.
Vad har dina karaktärer betytt för berättelsen? Är de skapade för handlingen eller har de växt fram organiskt?
De flesta har vuxit fram och sen har de anpassats efter handlingen när det behövts. Emelie växte fram av sig själv. Jag ville skriva om en stark och modig kvinna, men samtidigt har hon sina fel och brister. Hon ska inte vara någon perfekt karaktär, hon ska ha lite att jobba med. När det gäller Markus ville jag ha någon som var en motpol till Emelie. Han växte fram utifrån det och är mer försiktig och eftertänksam.
Emelie är en superhjältinna, en riktigt tuff tjej.
Ja, det ville jag ha. Från början tänkte jag att berättelsen skulle börja och utspelas först efter händelserna i Nepal. Men det var de mest spännande delarna så de behövde vara med i handlingen.
Författarverktygen då. Framåtrörelse, dialoger, miljöer och detaljer. Hur har du tänkt och arbetat med dem?
Det har varit intressant att fördjupa sig i. Eftersom det är första gången jag skriver en hel roman så har jag läst en del om hantverket vid sidan av skrivandet och haft med mig det när jag skrivit. I början visste jag mycket mindre än jag gör nu. Jag har arbetat upp kunskapen om dramaturgi och karaktärer och hur man bygger en berättelse löpande. Det har varit en process.
Visste du när du var färdig med själva storyn? När den satt.
Jag kände det vid ett tillfälle, men sen visade det sig att den inte var riktigt klar ändå. Någon gång i somras tyckte jag att jag var klar med själva berättelsen, men det är flytande materia. Det är intressant att ju mer man arbetar med en berättelse desto mer kan man utveckla den. Men till slut när jag arbetat intensivt med den en period kände jag att nu hänger det ihop. Rätt lösa trådar var ihopknutna för den här delen. Några andra lösa trådar lämnar jag kvar för uppföljaren.
Om skrivprocessen
Skriver du synopsis eller fritt ur hjärtat? Flödesskriver du? Strukturerat med visst antal timmar varje dag eller …
I grunden är jag en strukturerad person. Jag har försökt skriva varje morgon när jag är som mest alert. I början var idén rätt lös, jag hade ingen synopsis. Nu när jag ska börja med nästa del så kommer jag absolut att ha synopsis. Jag tycker om att ha en struktur med alla kapitel löst uppskrivna. I början jobbade jag i Word, men nu har jag gått över till Scrivener som är väldigt bra. Det är lätt att flytta runt kapitel för att få överblick, lägga in research och information om karaktärer. Sen har jag haft ett Excel-dokument vid sidan om där jag skrivit in scener med datum för att hålla koll på struktur och helhet. På så sätt hittade jag en del logiska luckor.
Dramaturgin. Är den hjälp eller stjälp?
Den är en hjälp. När man är ny är det lätt att låsa fast sig vid den. Jag har försökt använda en dramaturgisk modell för att bygga en historia med början, mitt och slut och vändpunkter. Jag skulle kunna fastna i det så jag försöker hålla balansen i det strukturella.
Att arbeta med spänning. Hur tänker du där?
Jag har försökt skriva en bok som jag själv skulle tycka var spännande. Jag har tänkt på att variera olika typer av spänning och varvat ren action med mer subtil spänning så att det finns lite av varje. Det är en utmaning också hur mycket läsaren ska känna till och hur mycket som ska vara okänt. Läsaren måste ibland veta lite bakomliggande saker som inte ens karaktärerna vet för att det ska bli spännande. Jag har försökt göra en avvägning av hur mycket läsaren ska veta och hur mycket läsaren ska få undra vad som händer i upplösningen.
Just det att när man själv har hela bilden klar för sig är det väldigt svårt att sätta sig in i hur det är för en läsare. Därför har det varit så bra att få din hjälp och jag har också tagit hjälp av testläsare i olika omgångar som har gett sin bild.
Den oundvikliga redigeringsfasen - berätta om den!
Det mesta har varit jätteroligt, jag gillar verkligen åtminstone den första delen av den fasen. När det mesta är möjligt. Jag har jobbat i omgångar, dels är berättelsen uppbyggd med några avsnitt i Nepal och dels några i Sverige. Så jag redigerade först Nepalavsnitten som en del och avsnitten från Sverige som en del. Sen har jag gjort många varv med helheten också. Jag hade inte förstått hur mycket man arbetar med redigeringen utan trott att det var klart när första råmanuset var klart. Nu förstår jag varför det tar sån tid med redigeringen. När jag skickade den till dig för lektörsläsning tyckte jag att den var klar, men det var först efter att jag fått tillbaka manuset som jag började den omfattande redigeringen.
Om egenutgivning
Du har valt att ge ut din bok själv. Hur har den processen varit?
Det har varit jätteroligt! Det var en del av det som fick mig att vilja skriva boken. Jag har lyssnat på en del engelska poddar som handlar om egenutgivning, det är mer accepterat i den engelsktalande världen, främst i USA och UK än i Sverige. Det finns många som arbetar professionellt med egenutgivning. Det ville jag göra för att få ha mer kontroll över själva processen, jag behöver inte lägga tid på något som det kanske inte blir något av om man måste förlita sig på utgivning av ett etablerat förlag.
Har du funderat på vad du gör om ett förlag vill ge ut debuten och skriva kontrakt på fler?
Inte i början, det tänkte jag inte skulle hända. Saga Egmont ger ut ljudboken. Det är jag glad för, dels för att det är svårare och dyrare att ge ut en ljudbok själv och dels för att det är en bekräftelse att någon annan tror på berättelsen. Det är klart att det både finns för- och nackdelar med att bli utgiven av etablerade förlag; ekonomiskt, draghjälp med uppmärksamhet, publicitet och att komma in i bokhandlar. Jag stänger inga dörrar för det i framtiden. Men för mig var det ett förstahandsval att göra det som egenutgivning.
Om att jobba med manusutvecklare
Hur har det varit att arbeta med lektör och manusutvecklare?
Det har varit helt fantastiskt. Jag är så glad att jag tog hjälp av dig, både för att utveckla just det här manuset men också för framtida manus. Det var som att jag nådde ett stadium där jag behövde hjälp för att ta mig vidare, jag hade kommit så långt jag kunde just då så jag behövde den där inputen från den första genomgången vi hade under våren med lektörsläsningen.
Det var såklart lite nervöst när jag fick tillbaka utlåtandet, jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Så jag blev väldigt glad när jag fick det. Det fanns mycket jag kunde jobba med, men det kändes helt rimligt och görbart. Det var en positiv känsla att jag inte behövde kasta allt i papperskorgen! Själva strukturen var pedagogiskt upplagd med kommentarer direkt i manus utöver själva utlåtandet. Det var också bra att vi hade en muntlig genomgång.
Har det påverkat din skrivprocess på något sätt?
Det påverkar såtillvida att jag nu har saker att tänka på i bakhuvudet när jag går igenom det jag skrivit. Alla har sina delar att jobba med och för mig var det att arbeta med gestaltning och tempo. Det tänker jag på annorlunda nu än tidigare. Annars har det påverkat så att jag vet att jag har någon att lämna manus till och få kommentarer, det är väldigt skönt.
Om språkredigering
Det var en väldigt viktig del i min process. Eftersom jag ger ut boken på eget förlag så behövde jag något mer än bara en lektörsgenomgång även om den var ovärderlig för att ta boken framåt. För mig var språkgranskningen ett lika viktigt moment. Vi jobbade på ett väldigt bra sätt där du fick hela manuset när jag tyckte att det var helt klart och där du gick igenom språket grammatiskt både med rena stavfel och syftningsfel, men också på en djupare nivå och såg över formuleringar ända ner till styckeindelning så att texten blev luftigare. Det var ett väldigt bra sätt att jobba med både lektörsläsning och språkgranskning. Det blev som en redaktörsgenomgång, vilket var just vad jag sökte.
I språkredigeringsarbetet gör jag inte lika stora ingrepp i texten som en redaktör, men rör mig ändå i den riktningen.
Du var ju lite orolig för att jag skulle tycka att du trampat runt för mycket i texten, men det tyckte jag inte alls. Det var en hjälp, det var bekvämt att bara kunna acceptera det jag höll med om och att låta bli de få saker jag inte ville ändra. Det är viktigt att få en sådan genomgång för att få bra kvalitet så att den texten blir väl genomarbetad. Det blev väldigt mycket bättre och flöt bättre efter redigeringen.
När du nu fortsätter med nästa bok – kommer du att göra något annorlunda då? Något du fått med dig som du önskar att du visste från början?
Ja, ganska mycket annorlunda än förra gången. Jag kommer att lägga mycket mer tid på förarbetet och sätta upp strukturen innan jag börjar. Även om det fungerar att skriva fritt tycker jag om att ha strukturen så att jag slipper skriva onödiga saker. Jag har slängt stora delar av manus, både före och efter utlåtandet. Säkert 60.000 ord som inte är med nu så jag tror att jag vinner tid på att skriva synopsis innan jag börjar. Kanske kommer jag att låta någon läsa tidigare den här gången. Jag vill gärna anlita dig igen när jag kommit lite längre, där kommer jag att göra likadant. Men kanske kommer det att gå lite snabbare den här gången.
Råd till andra debutanter – spill guldet!
Vilket är ditt guldtips till alla som just nu sitter med en fantastisk idé eller är mitt inne i första boken? Något som kan hjälpa dem?
Det viktigaste tipset är att bara börja skriva – så kommer allt annat längs vägen. Det är lätt att börja fundera och samla in kunskap och vänta tills man vet mer och då är risken att man aldrig kommer igång. Det bästa är att börja så att man kommer igång.
Hur viktigt är det att man har en idé om vad boken ska handla om från början?
Det är bra om man har det, men om inte är det ändå bra att börja och låta det komma allt eftersom. Det blir mer kringelikrokvägar men det kan vara bra det också. Jag tror att det viktigaste är att få ner ord på papperet. Det går alltid att redigera i det man har skrivit, men det går inte att redigera om det inte finns något alls!
Tack Hanna, för det här samtalet! Varmt lycka till med skrivandet!
Tack själv och tack för all hjälp och stöd från dig!
Läs mer om boken, Hannas skrivprocess och om att ge ut böcker själv
Hannas bok Sprickan i fasaden kom ut i december 2022 och är utgiven på egna förlaget Haweby Förlag. Du hittar den hos nätbokhandlarna. I februari 2023 kom den som ljudbok.
Mer om Hannas författande finns på www.hannawesslen.se. Hon driver också författarbloggen The Swedish Indie Author och podden Trycksvärta tillsammans med författarkollegan Anna Samuelsson.
Möt Mats Ingelborn, författare och förläggare på Yabot
Följ med på ett samtal som jag hade med Mats Ingelborn på årets bokmässa! Jag fick rycka honom från förlagets monter en stund mitt i vimlet och hettan.
Mats driver förlaget Yabot sedan 2018 med en speciell utgivning som han är så gott som ensam om. Jag har arbetat med Mats och flera av hans projekt nästan ända sedan starten. Många roliga uppdrag har det varit så här långt och det verkar inte som om Mats tänkt dra ner på takten.
Mats - för mig är det fantastiskt roligt att arbeta med dina olika projekt. Det är en hel karta full med sånt som jag själv älskar. Äventyrsberättelser, kusliga historier om psykets gränsmarker, roliga deckare och att mycket är i det korta formatet. Nu vill jag höra lite mer om din gärning som förläggare och författare. Vad är det som driver dig? Vem är du när du inte driver förlag? Hur kom det sig att du startade Yabot?
Jag skrev min första skönlitterära bok 2017 och den blev antagen på ett stort förlag, men jag var inte överens med dem om när den skulle ges ut. Jag hade jobbat hårt med den för att den skulle ges ut inom ett visst tidsfönster och de ville ha ytterligare ett år på sig och då sa jag att jag skulle göra det själv. Då hade jag varit företagare i trettio år och tänkte 'Hur svårt kan det va?'.
Så jag startade företaget för att ge ut min egen bok. Jag gav ut boken 2018 och var på Bokmässan det året för att presentera den och då började andra författare komma till mig och fråga om jag inte kunde ge ut deras bok också. Då började jag tänka på det där och min plan hade hela tiden varit att ge ut ljudböcker. Jag älskar och konsumerar stora mänger ljudböcker. För att kunna få ett avtal med Storytel och Bookbeat var man tvungen att ha minst tio titlar i förlagets utgivning och då blev jag tvungen att ta in nya titlar och började översätta gammal litteratur. Därför forcerade vi fram tio titlar rätt snabbt åren 2018 och 2019 och då hade jag helt plötsligt ett förlag - och kunde få avtal med streamingtjänsterna och kunde ge ut böcker där.
Du har en röd tråd i din utgivning med äventyrsberättelser och det som kallades kiosklitteratur förr. Idag har den litteraturen fått en högre status.
Efter ett tag när jag börjat jobba med de här översättningarna hittade vi så småningom en röd tråd. Dels vill jag ge ut texter som jag tycker att det är kul att jobba med och då blev det spänning, äventyr, lite science fiction och lite fantasy med texter där författaren dog för över sjuttio år sen så att verken är fria för oss att bearbeta. Det blev nischen för förlaget. Vi har nyskrivna texter också men de äldre texterna är basen i utgivningen. Det nyskrivna är ungefär i samma genre. Vi försöker hålla det inom gränsen med spänning, äventyr och lite erotik. Det som traditionellt var kiosklitteratur.
Använder ni av det här i marknadsföringen?
Absolut. Det gör vi numera, men det var inte så uttalat för ett par år sen. Det är vi rätt ensamma om och det är lätt att kommunicera den nischen.
Vad är det som lockar dig med den här genren?
Berättelserna i den här genren är kronologiskt rakt skrivna. Eftersom i princip allt vi ger ut är ljudböcker gör det arbetet med att ge ut dem som ljudböcker lättare. Det är ganska enkla karaktärer. De är goda eller onda. De är inte så komplexa och det är ganska lättsmält litteratur och det tycker vi passar bra. I vår ljudboksproduktion jobbar vi mycket med dramatiseringar och lägger på ljudeffekter och musik för att förstärka upplevelsen. Det gör vi på vissa av böckerna, inte alla. Alla våra ljudböcker finns på Storytel och Bookbeat.
Äventyr med Conan Barbaren
En av dina översatta serier handlar om Conan Barbaren, skriven redan på trettiotalet. Hur har den tagits emot av publiken och vem är det som läser och lyssnar?
De som lyssnar har vi ingen koll på, men här på Bokmässan ser vi vilka som kommer och köper och det är främst medelålders män. De känner igen Conan från när Arnold Schwarzenegger gjorde filmen på åttiotalet och tycker att det är kul att det finns nyöversättningar. Många vet inte att det från början var berättelser som skrevs på trettiotalet. Rent kommersiellt riktar vi oss till fel målgrupp eftersom medelålders män inte läser så mycket. Jag tror inte att det är så många kvinnor som läser dem.
Jag gillar dem ju verkligen och är en medelålders kvinna - med god marginal!
Jag minns att en av dina första kommentarer var ”Det här är mycket bättre än jag trodde!” Howard skriver väldigt bra men berättelserna har rätt ojämn kvalitet. Vissa berättelser är rätt enkla med mycket upprepningar medan andra är väldigt bra med genomarbetad intrig.
Det är nånting med språket i de här berättelserna som är skrivna på trettiotalet - och slutet artonhundratalet som du också ger ut - där finns en poetisk ton.
Ännu mera äventyr med Agnès de Chastillon.
Kvinnan med svärd
Robert E. Howard, samma författare som skrev om Conan Barbaren. Boken om Agnès är skriven på trettiotalet. Även detta är en hjältesaga, den här gången med en kvinnlig superhjälte som fäktar sig fram genom i 1500-talets Frankrike. Det kör ihop sig rätt ordentligt för henne och det är riktigt spännande. Men Agnès förlorar inte sina strider.
Barndeckarna om Ask & Embla
Nu måste vi prata om ett annat spår i din utgivning. Du skriver barndeckare också. Serien om Ask och Embla.
Ja, jag skriver dem själv men har baserat dem på tidigare idéer. Det är en hel serie där två av dem har kommit ut och ytterligare tre är skrivna. De är roliga att skriva. I början när jag hittade förlagorna så hade jag tänkt göra dem till hårdkokta deckare för vuxna. Men jag fick inte till det, jag jobbade med texterna men det blev inte så coolt som jag ville att det skulle vara.
Sen hände två saker samtidigt. Jag fick mitt första barnbarn som döptes till Ask som andranamn och sen hittade jag illustrationen till Ask & Embla med katten och hunden och köpte rättigheterna till den. Då kom idén att det är de som är huvudkaraktärerna i den här serien. Så skrev jag om till barndeckare och tog bort en del av våldet och en del av drickandet och allt rökandet! Tonade helt enkelt ner det som var vanligt i femtiotalets deckare och gjorde det till en barndeckarserie som är lite snällare men fortfarande ganska hårdkokt. Det finns lärare som läst den för sina nio-till-tioåringar och vissa tycker att den är lite läskig. Och det är bevis för att vi hamnat rätt! Det ska vara lite för läskigt för de yngsta.
Det finns en jargong mellan Ask och Embla som är rolig. Embla är väldigt smart och Ask är lite korkad?
Absolut, Embla är den som är vass!
Författaren Mats
Men inte nog med detta. Du skriver själv också, helt eget.
Du har många ben, du är minst fyrbent!
Jag skriver själv och började med en sorts feelgood – eller feelbad-roman. Nån har kallat den för lad-lit! Den kom ut 2017 och var den jag startade med. Nu har det blivit mer deckare. Det är en lång process eftersom jag skriver och översätter så mycket annat också. Det är en serie med tre korta hopflätade berättelser som jag kallar Fjällmorden. Nu skriver jag på sista delen.
När du skriver själv skriver du gärna i det korta formatet?
Ja, jag har svårt för det långa. Det kanske är därför jag föredrar att ge ut de gamla berättelserna. Jag gillar att bli klar med saker och kunna säga att ”Nu är jag klar.” Om jag skriver kort så blir jag klar oftare. Jag tror inte jag skulle klara att skriva episk fantasy. Det skulle inte gå.
Tunn soppa på den buljongtärningen …
Så har jag lite svårt för att gestalta så mycket. Det blir så jädra mycket lull. Det är nog därför jag gillar den här gamla kiosklitteraturen som är rak och historiedriven och kortare. Inte så mycket karaktärsbeskrivningar och annat runtomkring, utom det som driver historien framåt.
Det håller jag verkligen med om. Det kan bli för mycket, man kan gestalta ihjäl saker. Om man inte får beskriva nånting alls blir det för tungt att läsa.
Sekelskiftesbrott. Starring gentlemannatjuven Andrée Warg. Författare Mats Ingelborn
Äventyr med en svensk Arsène Lupin som utspelar sig under förra sekelskiftet. Utgivna som fyra kortare berättelser och samlingsvolymen Sekelskiftesbrott.
Översättningar
Om vi blickar framåt - har du nåt helt nytt på gång framöver förutom Fjällmorden?
Inget helt nytt. Vi har fortfarande översättningarna av Conan-serien. Nu är det fjorton berättelser kvar. Det kommer att bli två böcker till med korta berättelser. Kapitelböcker. Vi är halvvägs in i den andra boken nu. Det blir en till efter den här. Det finns ett jättesug efter de böckerna, det märks här på mässan. Många frågar 'När kommer nästa bok?' Så det måste vi satsa på.
Sen har vi annat förstås. Förlaget har börjat översätta Algernon Blackwood.
Den första delen om John Silence - Doktor utöver det vanliga kom ut i oktober. Det är skräckberättelser, lite i Edgar Allan Poes efterföljd. En blandning av science fiction, fantasy och skräck.
Den var riktigt spännande med härligt kuslig stämning! Rolig att jobba med.
John Silence - Doktor utöver det vanliga
av Algernon Blackwood. Översatt av Magnus Åberg.
Den blinda fläcken
av Austin Hall & Homer Eon Flint. Originalet The Blind Spot publicerades första gången som serie i en veckotidning 1921. Det är i huvudsak en berättelse om det ockulta och hur två dimensioner flätas samman i San Francisco. Den har kallats “The most famous fantastic novel of all time”. Nu för första gången på svenska. Översatt och bearbetad av Mats Ingelborn.
Om att arbeta med manusutvecklare
För att gå över till något helt annat! Hur är det att arbeta med en litterär konsult och lektör? Jag har gjort flera av uppdragen som vi pratat om här. Hur har det varit att ta hjälp av en manusutvecklare och språkredigerare? På ett allmänt plan, inte bara med min hjälp.
Det är ovärderligt att ha någon extern objektiv som inte har någon egen historia i berättelsen och inte någon värdering. Det har hjälpt jättemycket. De här berättelserna har blivit väldigt mycket bättre av att du har granskat dem.
Tänker du på språkredigeringsdelen nu?
Ja, och sedan har vi bollat lite andra saker också vilket har hjälpt. Även mina egna texter. Ibland kör man fast som författare, man får inte ihop saker.
Just det, för det är ju två olika saker vi pratar om här. När det gäller språkredigeringen så är det nästan tekniskt. Något man gör. När det gäller manusutveckling av dina egna texter är man – jag - inne och petar i texten. Hur har det varit? Egentligen. Ärligt.
Jag har lärt mig genom åren att inte ha så stort ego, jag tycker att det är bättre att ett proffs tycker till innan texten går till förlag eller ger ut den själv och sen får läsarna reagera och tänka att 'vad slarvigt det här var', eller 'det här håller inte ihop' och 'här finns en tråd som inte knyts ihop' eller att så funkar det inte i den världen jag försökt beskriva. Den första skönlitterära boken jag skrev hade jag två olika lektörer med helt olika synpunkter.
Det kan bli väldigt olika även om lektörerna har samma utbildningsplattform …
Den ena lyssnade jag inte på så mycket för det var inte så bra. Det viktiga är att hitta nån man kan jobba med som förstår texterna man jobbar med och där man respekterar och litar på den feedback man får. Som att välja rätt psykolog. Det måste fungera och klicka. Och det tycker jag att jag har hittat i dig.
Vad härligt, tack för de orden! Men vad har det här gjort med ditt eget författande? Om du ska lägga till något som du gör annorlunda nu, rent konkret. Lägger du till något efter dina 'feedbacks'?
Det är jag helt övertygad om att jag gjort. Jag tror att jag hör din röst i huvudet när jag skriver. Jag tänker att 'om jag formulerar mig så här så kommer Linda att anmärka på det …'
Jag plockar fram skämskudden. Det var på tiden.
Det är bra, för jag vill känna att jag utvecklas, men det är inte så tydligt att jag kan peka på att just det här har jag ändrat på. Jag måste fortfarande ha mitt eget skrivande, men för varje gång jag lär mig något eller hör något utvecklas jag lite grann. De gånger jag tar till mig feedbacken, det är också många gånger jag väljer att inte bry mig om det.
En sista fråga nu innan jag släpper iväg dig till montern igen. Är det något du vill tillägga som vi inte har berört? Erotiska linjen till exempel.
Den har du inte jobbat med, utom Domino Lady. Det har du inte velat göra, tror jag?
Jag tror inte att jag är så bra på det. Säkert bättre att nån annan gör det.
(Tar skydd bakom kudden igen.)
Hur fungerar den linjen i din utgivning?
Den fungerar hur bra som helst. Om vi bara skulle tänka kommersiellt så skulle vi bara göra det, det går extremt bra. Särskilt som ljudböcker. Samtidigt är det fortfarande lite tabubelagt. Många inläsare vill gå med pseudonym, för även om de gladeligen läser och gör det bra så vill de inte förknippas med den genren. Det är tråkigt att det ska vara så eftersom det både konsumeras och gillas bland läsarna.
Vi fortsätter med utgivningen. I regel är de flesta berättelser i genren ganska korta. De flesta har bara en scen, något händer och så är det en sexscen. De berättelser vi ger ut är ofta längre. Våra författare skriver lite längre, en hel berättelse med en liten intrig. Det är väldigt roligt att ge ut.
Tack för intervjun och att du tog dig tid, Mats!
Galleri med Yabots utgivning i urval
Vad har Manuslejonet gjort då? Alla böckerna på bild här har jag arbetat med i någon form. Manusutveckling, lektörsläsning eller språkgranskning och redigering av Mats egna böcker.
De översatta böckerna har jag språkgranskat och redigerat. Bild på de andra böcker jag också jobbat med finns i intervjun ovan. Läs mer om Yabot och alla böcker på hemsidan.
Affären på Privilegiet
Release februari 2023
Klassiker av Josephine Tey. Boken kom ut första gången 1948 och har filmatiserats tre gånger, en gång för bio och två gånger som teveserie.
Bearbetning och översättning Mats Ingelborn.